ojne vojne

En sån här snygg askkopp hade vi på jobbet förr när man fick röka vid nödutgångarna. Det var en sjukt härlig tid!

Idag var jag hos mamma och janne igen. Mamma verkar trött på att jag är där så fort ingen annan har tid med mig. Hon kallade mig för litet pälsdjur och förpassade mig till det bortersta hörnet av soffan. Högst upprörande! Svepte in mig i en filt och såg sur ut medan vi såg ett asläskigt avsnitt av Morden i Midsomer. huuu! Slutet påminde mig jättemycket om hur det kändes när jag såg Psycho när jag var yngre. Ingen trevlig känsla alls.

SEN hände något fantastiskt! Jag fick se typ halva "under Toscanas sol"! wooow! (För er som inte vet så är jag sjukt tjejig ibland och under Toscanas sol är en sån film som trycker på alla mina tjejighets-knappar så att jag blir helt förlorad och bara bölar hysteriskt. Andra filmer med samma egenskaper är Stekta gröna tomater, Little women och Micke och Molle. Om man nu bara ska nämna ett par stycken. Är jag bakfull kan jag gråta till nästan vad som helst. Typ reklam.) Iaf så även om det är underbart snyftigt så är det hela sjukt pinsamt och man måste alltid dölja det faktum att man sitter med tårarna bubblandes vilket är svårt. Det märkliga är att detta har uppkommit på senare år, när jag var yngre grät jag ALDRIG till filmer. (Jag var tom tvungen att fejka att jag gråtit när jag såg Titanic på bio när jag var där med mina kompisar som alla grät. Också jobbigt.)

Jag ska nog börja med att bara se stenhårda action-filmer med Arnold eller Sylvester. Det blir kanske bättre då.